13/7 Det blir nästa morgon och Khalese går runt i valplådan, bäddar och är orolig. Jag tror först att det är eftervärkar. Jag rastar henne och hon springer under bron, men jag får fram henne genom att locka ut henne därifrån. Det börjar se ut som hon ska få ännu en valp och jag lyfter på svansen och ser att det börjat "bukta ut", som innan en valp ska födas. Jag ringer veterinären men får inte tag på henne på en gång. Eftersom det är lördag så ringer jag distriktsveterinärerna, som har jour.
Jag sätter mig i bilen för att åka till veterinären men hinner bara in i bilen innan "min" veterinär ringer upp. Då ser jag samtidigt att en valp har fötts bredvid mig på baksätet. Den är varm och jag får gnugga den ett bra tag. Valpen andas, har fått rosa färg på slemhinnor och tramdynor men verkar lite svag. Det är varmt och skönt i bilen, valpen behöver värme. Jag tar in valpen till valplådan och Khalese när jag ser att valpen kommit igång. Den känns lite kall så jag lägger valpen i Khaleses ljumske, som är varm och mjuk och fortsätter att gnugga den. Då känner jag att den får en bra "muskeltonus" och färgen på slemhinnan i munnen och även trampdynorna, som bara varit rosa, nu blir röda. Det är en mycket fin bluemerlhane!
Valpen har svårt att komma igång med att äta och vet inte hur den ska hitta spenarna och suga . När distiktveterinären ringer lite senare får jag tipset att kolla sugreflexen genom att stopp in mitt lillfinger och sedan försöka få den att suga själv. Den har sugreflex, men inte en kraftig sådan. Valpen suger lite mjölk från Khalaese när den får hjälp att hitta igen spenarna, men äter för lite.
På eftermiddaen börjar jag att tillmata valpen för att den ska få i sig mat. Djursjukskötaren,som bor i närheten och som var med när tikvalpen föddes, kommer på hembesök för att se hur det går. Det känns väldigt bra att få lite stöd.
Jag är rädd att hanvalpen ska bli uttorkad trots att jag tillmatar den. När jag nyper ihop skinnet ser jag att det inte riktig går tillbaka som den ska. Hanvalpen är pigg från början, men jag märker nästa dag att den blir svagare och svagare. Han verkar inte tillgodogöra sig maten han får.
Tyvärr så dör valpen efter två dagar. Det känns så ledsamt att bluemerle-hanvalpen inte klarade sig. 
Eftersom han inte kunde söka mat själv och dia som han skulle så misstänker jag han skadats av syrebrist eftersom han föddes en dag senare. Det kan ju också varit något annat....
2019-07-20 08:53